Bakgrund: Många äldre som flyttar in på särskilt boende är multisjuka med stora vårdbehov vilket leder till att de inte hinner bo så länge på boendet. Studier visar på brister kring planering inför livets slutskede där samtal inte har hållits med patient eller anhöriga och att samtalen inte dokumenterats.

Syfte: Studiens syfte var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av planering inför palliativ vård i livets slutskede på särskilt boende.

Metod: En meta-etnografi baserad på tio vetenskapliga artiklar som analyserades med hjälpav Noblit & Hares metod.

Resultat: I resultatet framkom fyra teman; planering inför livets slutskede sätter fokus på personens egna preferenser, planering inför livets slutskede är emotionellt utmanande, planering inför livets slutskede kan bidra till en gemensam förståelse, arbetsplatsens rutiner skapar förutsättningar för en optimal planering.

Slutsats: Planering inför livets slutskede ger patient och anhöriga möjligheter att berätta om önskningar och tankar gällande vård och behandling, detta är också en stor del i en personcentrerad vård. Planering inför livets slutskede ger också en möjlighet i att skapa en gemensam förståelse för hur den sista tiden kan komma att se ut, vilket skapar en samsyn som i sin tur minskar risken för konflikter och oro. Denna samsyn leder också till en tryggare arbetsmiljö. Hur arbetsplatsen arbetar med planering inför livets slutskede, att den dokumenteras och kan ses av alla vårdinsatser är viktigt för den personcentrerade vården. Det är också viktigt med kunskapshöjande åtgärder som reflektion och teamarbete och här har organisation och ledarskap en central roll. 

Abstract: Many elderly who move into residential care settings have multiple illnesses with significant care needs, which means they do not live long in the facility. Studies show deficiencies in planning for end-of-life care where conversations have not been held with the patient or their relatives, and these conversations have not been documented.

Aims: The aim of the study was to highlight nurses' experiences of planning for palliative care at the end of life in residential care settings.

Method: A meta-ethnography based on ten scientific articles that were analyzed using Noblit & Hare's method.

Results: Four themes emerged in the results: planning for the end of life focuses on the person's own preferences, planning for the end of life is emotionally challenging, planning for the end of life can contribute to a shared understanding, and the workplace routines create conditions for optimal planning.

Conclusions: Planning for the end of life provides patients and relatives with the opportunity to express wishes and thoughts regarding care and treatment, which is also a significant part of person-centered care. Planning for the end of life also provides an opportunity to create a shared understanding of how the final period may look, which creates a common view that in turn reduces the risk of conflicts and anxiety. This common view also leads to a safer working environment. How the workplace manages planning for palliative care at the end of life, ensuring it is documented and visible to all care interventions, is essential for personcentered care. Additionally, knowledge-enhancing measures such as reflection and teamwork are important, where the organization and leadership play a central role.