Bakgrund: Demenssjukdom är ett samlingsnamn för olika sjukdomar som karaktäriseras av kognitiva nedsättningar. Varje år insjuknar allt fler individer på grund av den ökade livslängden hos människor. Det är en obotlig sjukdom som gör att individen progressivt förlorar färdigheter som individen tidigare besuttit. Omvårdnad kan ses som den mest optimala behandlingen för demenssjukdomar och omvårdnad är sjuksköterskans huvudområde. Trots detta blir omvårdnad komplext vid vård av personer med demenssjukdom på grund av de symptom som individen upplever.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdom på somatisk vårdavdelning.

Metod: En allmän litteraturöversikt bestående av kvalitativa artiklar genomfördes. Sökningar genomfördes i databaserna Cinahl och Pubmed vilket resulterade i nio vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades med Fribergs fyrstegsmodell som grund för att sammanställa ett resultat.

Resultat: Resultatet presenterades i två huvudkategorier; Sjuksköterskors erfarenheter av förutsättningar som skapar en god vård och Sjuksköterskors erfarenheter av hinder för en god vård. Vidare delades huvudkategorierna in i tre respektive fyra underkategorier; erfarenheter av ett personcentrerat förhållningssätt, erfarenheter av samverkan i team och erfarenheter av kunskap om demenssjukdom samt erfarenheter av kommunikationssvårigheter, erfarenheter av brist på tid, erfarenheter av miljön som hinder och erfarenheter av känslomässig påverkan.

Slutsats: Resultatet visar att vårdandet av personer med demenssjukdom är ett komplext arbete. Arbetet kräver anpassning och tid som inte alltid finns att tillgodose. Vårdavdelningar är sällan anpassade för denna typ av vård vilket försvårar arbetet ytterligare. Kompetens kring ämnet ansågs vara av vikt och särskild utbildning om demenssjukdomar kan vara välgörande både för sjuksköterskor och patienter.