Bakgrund: Våld i nära relation betraktas som ett globalt folkhälsoproblem där kvinnor är överrepresenterade som offer. Kvinnor som utsätts för våld i nära relation tenderar att söka vård mer frekvent än andra kvinnor och många gånger för diffusa symtom där våldet inte alltid identifieras. Tidigare forskning visar att det råder kunskapsbrist, stigma och rädslor hos hälso-och sjukvårdspersonal vilket ofta skapar hinder och brister i omvårdnaden.  

Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hur kvinnor som lever med våld i nära relation upplever omvårdande åtgärder inom hälso-och sjukvården.   

Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt med kvalitativ design.  

Resultat: Studiens resultat baserades på åtta vetenskapliga artiklar av kvalitativ design som granskats enligt Fribergs analysmodell för kvalitativ och kvantitativ forskning. Studiens resultat presenterades i fem huvudkategorier vilka blev upplevelser av att inte bli tagen på allvar, upplevelser av fungerande stöd, upplevelser av bristande stöd, upplevelser av att få frågan samt upplevelser av att förlora sin autonomi.  

Slutsats: Studien beskriver olika aspekter av hur kvinnorna upplever omvårdande åtgärder inom hälso-och sjukvården. Kunskapsbrist och bristfällig omvårdnad beskrivs, samtidigt som kvinnor vittnar om hälso-och sjukvårdspersonal som besitter god empatisk förmåga. Att hälso-och sjukvårdspersonalen vågar ställa frågan om våld i nära relation och sedan agera anses som några av de stödjande insatser flest kvinnor vill ha och behöver.