I takt med att Europa ska vara klimatneutralt till 2050 blir energiomställningen en alltmer central fråga. Sverige är medlem i Europeiska unionen och måste därav uppnå målet om klimatneutralitet till 2050. Därtill är Sverige också en industritung stat, med många företag som har en hög energiomsättning och kräver en god tillförsel av elenergi. Den aktör som anlagts det största ansvaret att genomföra energiomställningen i Sverige är kommunen. Dock upplever svenska kommuner att de saknar tillräckligt med verktyg och kunskap för att planera för ny elproduktion. Därför efterfrågar svenska kommuner regional samordning. Arbetet ämnar alltså att skapa en uppfattning om hur regionala och kommunala aktörer samordnar sig inom energisystemets utveckling.

Arbetet har utformats som en kvalitativ fallstudie där fallet har varit Skaraborgs kommunalförbund, eftersom förbundet ses vara unikt i hur långt deras samordningsarbete har utvecklats i jämförelse med andra regioner i Sverige. Utöver Skaraborgs kommunalförbund har Länsstyrelsen i Västra Götaland, Västragötalandsregionen, Lidköping och Götene kommun varit en del av urvalet. Skaraborg är arbetets fall, men dessa andra aktörer har också utgjort en del av urvalet för att få en mångfald av perspektiv på hur de upplever samordningen sinsemellan. Ett urval av både regionala och kommunala aktörer fångar också dynamiken i att samordna sig över olika institutionella gränser. Arbetets empiri har samlats in genom en dokumentstudie samt semi-strukturerade intervjuer. Analysen av empirin har genomförts utifrån ett teoretiskt ramverk, där begreppen främst fokuserar på praktiska tillvägagångsätt som ses stärka graden av samordning.

Arbetets resultat visar att ett flertal projekt, nätverk och mål har etablerats för att öka samordningen mellan de regionala och kommunala aktörerna. Där ett flertal initiativ har lett till upprättandet av nya energiplaner, projekt och forum i syfte att pådriva energiomställningen. Analysen pekar på att det finns en diskrepans mellan regionala och kommunala aktörer i hur de upplever samordningsprocessen. Där de regionala aktörerna uppfattas vara mer samordnade mellan varandra, och de intervjuade kommunala respondenterna uppfattas som inte lika involverade. Diskrepansen uppfattas bero på ett irreguljärt informationsutbyte mellan nivåerna, avsaknaden av ett gemensamt nätverk samt att uppfattningen om vad som krävs för att genomföra energiomställningen skiljer sig åt mellan aktörerna.

Arbetets slutsats är att samordningen mellan regionala och kommunala aktörer bygger på gemensamma mål, nätverkssamordning och en ansvarsfördelning. Dock påverkas samordningen av hur väl målet förankrats inom aktörernas egna organisationer, informationsutbytet mellan aktörerna samt graden av samsyn. Detta påverkar i sin tur aktörernas ambitionsnivåer, vilket i slutändan påverkar genomförandet av målet. För att kunna lyckas med energiomställningen anses aktörerna behöva utveckla bättre informationsutbyten mellan varandra samt ett fortsatt gemensamt kunskapsbyggande.