2024 rapporterade 51 procent av Sveriges kommuner att de upplevde bostadsbrist, något en majoritet förväntade skulle förvärras de kommande tre åren. Vid tillgodoseendet av denna efterfrågan finns dock en risk för utglesning vilket medför att värdefull natur- och jordbruksmark tas i anspråk. Utglesningen beror på att mycket av efterfrågan är i form av småhus, en bostadsform som kräver stora markarealer. Ett sätt att ta sig an problematiken med utglesning är förtätning, alltså en mer effektiv markanvändning. Befintlig kunskap om förtätning är dock övervägande fokuserad på den täta staden snarare än småhusområden, en kunskapslucka detta arbete angriper genom att undersöka hur småhusområden kan förtätas.

Utifrån arbetets kunskapsöversikt har ett teoretiskt ramverk som syftar till att uppnå en omsorgsfull förtätning. Omsorgsfull förtätning innebär att balansera flexibilitet med småhusområdes karaktär, något som låg till grund för arbetets undersökningar och analys. Arbetet undersökte tolv detaljplaner i småhusområden, utspridda över Sverige, för att identifiera hur de möjliggjorde och förhindrade omsorgsfull förtätning. Resultatet visade på att detaljplaner i småhusområden till hög grad hindrar förtätning genom oflexibla regleringar. I syfte att hantera dessa brister utfördes sedan en undersökning där två detaljplaner omformades och gestaltades. Resultatet visade på att detaljplaner i småhusområden, med mindre justeringar, kan uppdateras för att möjliggöra en omsorgsfull förtätning och därmed motverka utglesning och bostadsbristen.