Det förändrade klimatet innebär att Sverige redan idag står inför hot som havsnivåhöjningar, erosion, ras och skred, hot som riskerar att äventyra människors trygghet och hälsa. Hoten förväntas dessutom bli mer påtagliga i framtiden. Samtidigt är lagstiftningen kring ansvarsfördelning inom klimatanpassning otydlig, vilket riskerar att negativt påverka möjligheten att genomföra ett klimatanpassningsarbete. Studien syftar, utifrån denna problematik, att undersöka hur svenska kommuner själva ser på sitt ansvar utifrån de otydliga och således mångtydiga, lagarna. Vidare syftar studien till att undersöka hur den svenska lagstiftningen, i sin uppdelning av ansvar mellan involverade aktörer, påverkar kommunernas förutsättningar att planera och genomföra klimatanpassningsåtgärder. 

För att uppnå studiens syfte genomfördes en fallstudie, där de tre kommunerna Götene kommun, Härnösands kommun och Bodens kommun valdes målstyrt för undersökningen. För att samla in data till analysen genomfördes dokumentstudier och intervjuer. Studiens insamlade data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys, där indikatorerna och relationerna från studiens teoretiska ramverk låg till grund för analysen. 

Slutsatserna visar att kommunerna tolkar sitt ansvarsområde som ansvarig att skydda sina invånare mot hoten ett förändrat klimat för med sig och därmed tar ett större ansvar än vad lagstiftningen formellt kräver. Studien visar vidare att lagstiftningens otydligheter inte utgör det främsta hindret för klimatanpassningsarbetet. I stället är begränsas implementeringen av klimatanpassningsåtgärder av ett bristande nationellt politiskt incitament. Det bristande incitamentet resulterar i en otillräcklig finansiering och en brist på kunskapsstöd. Utan ekonomi eller kunskap kommer de svenska kommunerna inte kunna genomföra rätt eller tillräckligt omfattande klimatanpassningsåtgärder.