I studien analyseras införandet av planeringsstrategin som ett nytt verktyg inom svensk kommunal översiktsplanering. Syftet är att förstå hur planeringsstrategin har påverkat kommunal översiktsplanering och skapa förståelse för verktygets potential i att främja kontinuitet och strategiskt genomförande över tid. Genom en kvalitativ fallstudie av ett fyrtal kommuner, en myndighet och en medlemsorganisation undersöks hur verktyget används i praktiken, samt vilka hinder och framgångsfaktorer som påverkar dess tillämpning utifrån kommunernas erfarenheter. Metoden inkluderar intervjuer med projektledare och sakkunniga samt dokumentstudier. Empirin analyseras utifrån studiens teoretiska ramverk som bygger på de fyra analytiska begreppen synergieffekter, aktörer, verktygets funktion och arbetsprocess. Resultatet visar att planeringsstrategin kan bidra till kontinuerlig översiktsplanering utifrån lagstiftarens krav om kontroll av aktualitet, samt hjälpa kommunerna att hantera aktualitetsprövningen. Planeringsstrategin hjälper även kommunerna att skapa riktning, beslutsunderlag och argumentation. Samtidigt pekar studien på utmaningar kopplat till tid, resurser och samverkan med länsstyrelsen. Sammantaget kan däremot en generell positiv syn på verktyget utläsas. Synen grundar sig i att verktyget anses vara en hjälp i att identifiera behov av ställningstagande samt att utvärdera tidigare arbete. Slutligen kan planeringsstrategin ses utgöra en samlingspunkt där den strategiska planeringen kan förankras och skapa möjligheter för kunskapsutbyte.