I takt med att mängden och omfattningen av vår tids samhällsutmaning ökar, ställs allt högre krav på kommunala planerare att hantera såväl motstridiga intressen som nya mål och utredningskrav. Samtidigt verkar kommunala planerare i en offentlig verksamhet, vilken präglas av hierarkier, regelverk och politisk styrning. Utgångspunkten i studien är att kommuners storlek påverkar hur denna spänning mellan planeringens ökade komplexitet och den offentliga verksamheten formar planerares agens. Således syftar studien till att undersöka hur kommuners storlek påverkar planerares agens, vilket i sammanhanget förstås som planerares förmåga att agera i kommunala planeringsprocesser. Som utgångspunkt syftar studien till att bidra med ökad förståelse för hur planeringens ökade komplexitet tillsammans med den offentliga verksamheten påverkar hur planerare ser på sin agens. 

Genom en kvalitativ fallstudie av extremfall bestående av större och mindre svenska kommuner undersöks den kommunala storlekens påverkan på planeraren i relation till fyra begrepp, sprungna ur forskning om planeringens ökade komplexitet och planering i offentlig verksamhet. Samarbete, flexibilitet, stuprörsstyrning och stigberoende används på så vis för att genom semistrukturerade intervjuer med kommunala planerare, förstå hur de potentiellt kontrasterande begreppen formar agensen. Studien visar att kommuners storlek spelar en stor roll i hur planerares agens formas. Exempelvis framstår agensen hög i mindre kommuner utifrån att det individuella ansvaret och inflytandet tycks stort, däremot kan det anses sårbart att som ensam planerare besitta kunskap likvärdig den en mångfald av aktörer bidrar med i större kommuner. I större kommuner formas agensen i hög grad av den stuprörslika organisationsstruktur där planeraren agerar med relativt stor neutralitet, långt bort från politiken. Studien visar att uppdelningar i organisationen tillsammans med den mångfald av aktörer som finns på större kommuner påverkar planerares agens i bemärkelsen att agensen kan anses hög utifrån att förslag kan förväntas få en bred förankring. Som konsekvens kommer studien till slutsatsen att agensen hos planerare i större kommuner generellt är mer strukturellt bunden medan agensen framstår friare, om än mer sårbar, i mindre kommuner. Att planera i en ökad komplexitet inom offentlig verksamhet påvisas av studien innebära att tid och resurser krävs, vilket är den huvudsakliga skillnaden mellan kommuner av olika storlek som i grunden påverkar planerarens agens.