Historiskt har städer utvecklats i nära samspel med produktion, där tillverkning utgjort en central del av städers ekonomiska och rumsliga struktur. Samverkande utvecklingstendenser har dock medfört en rumslig separation mellan städer och tillverkning, där tillverkning osynliggjorts från stadsbilden. Detta har bland annat resulterat i social polarisering, ökad sårbarhet i globala leverantörskedjor och höga koldioxidutsläpp. Mot bakgrund av detta har ett intresse stärkts för att återintegrera tillverkning i städer som tyder på en möjlighet att omvärdera relationen mellan tillverkning och dess plats i städer. Trots denna omvärdering fortsätter verksamhetsmark i centrala lägen att minska till förmån för mer lönsamma användningar. Planeringsideal om förtätning och funktionsblandning har sällan inkluderat denna typen av användning. Det finns en bristande kunskap för hur detta kan vara en integrerad del av stadsväven, samt utmaningar med uppbyggda planeringssystem och otillräckliga skydd från marknadens tryck. Denna studie syftar till att bidra med kunskap om hur stadsplaneringen kan möjliggöra för och säkerställa bevarande och eller integrering av tillverkning i stadsmiljön i samband med stadsomvandlingsprocesser. Arbetet syftar även till att identifiera planeringsstrategier och styrmedel som kan främja detta, särskilt i ljuset av rådande markvärdesdynamik och politiska ambitioner. Studien utgörs av en fallstudie där Malmö valts ut som föremål för undersökningen, med Norra Sorgenfri och Sofielunds verksamhetsområde som vidare fördjupade områden. Studien använder kvalitativ innehållsanalys och kompletterande intervju som metoder för arbetet. Empirin analyseras genom en kvalitativ innehållsanalys och tolkas utifrån det teoretiska ramverkets tre identifierade spänningsfält. Utifrån analysen dras slutsatsen att integrering av verksamheter såsom tillverkning i urbana miljöer präglas av en grundläggande spänning mellan planeringens mål om funktionsblandning och marknadens logik som premierar vinstmaximering. Trots uttalade ambitioner för att tillgodose plats för kostnadskänsliga verksamheter undergrävs detta av vinstdrivna utvecklingsprocesser där tillverkning riskerar att trängas undan. Planeringens kapacitet att agera begränsas ytterligare av interna institutionella spänningar, där kommunens dubbla lojalitet mellan samhällsnytta och privata intressen skapar ett dilemma. Studien identifierar bevarandet av befintliga lokaler med låga hyror som det mest effektiva planeringsverktyget för att möjliggöra tillverkningens fortlevnad i staden. Samtidigt konstateras att strategier och ambitioner inte är tillräckliga medel utan behöver kompletteras med tydligt styrande verktyg.