Frågan om demografi är högaktuell och Sveriges regioner och kommuner står inför en oviss framtid. Forskning har länge belyst hur frågan om demografi med dess kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser ska hanteras på en kommunal nivå. Samtidigt förloras det större perspektivet till varför de demografiska förändringarna uppkommer om endast det kommunala perspektivet undersöks. En åldrande befolkning, minskad benägenhet till att bilda familj, utmaningar inom kompetensförsörjning och befolkningsförändringar är några av de utmaningar som belyses. Geografins rumslighet beskrivs också påverka demografins uttryck. Rumsligheten i denna studie förstods som enkärniga och flerkärniga regioner inom den regionala strategiska planeringen. En enkärnig region tolkas bland annat ha en regional nod som styr den huvudsakliga utvecklingen i länet, medan en flerkärnig har flertalet noder som innehar ett utbyte av resurser, kunskap och innovation. Studiens syfte var således att undersöka hur den regionala strategiska planeringen hanterar demografiska frågor och om det finns några skillnader i hanteringen av dessa i en enkärnig eller flerkärnig region.

Studiens undersökning har genomförts som en fallstudie, varpå fyra fall undersöktes. Två flerkärniga, varefter dessa var region Östergötland och region Sörmland, och två enkärniga vilka var region Örebro län och region Kronoberg. Val av fall baserades på studiens uppställda kriterier för vad som utgör en flerkärnig och enkärnig region som star avstamp i studiens forskningsöversikt. Studien har därefter genomförts utifrån uppsatt teoretiskt ramverk vilken har som utgångspunkt utifrån analytiska begrepp inom den regionala strategiska planeringen och demografi. Teorin syftar att skapa förståelse för kopplingen mellan den regionala strategiska planeringen och demografi.  

För insamling av empiri har en dokumentstudie och semistrukturerade intervjuer genomförts. Dokumenten utgjordes av regionala utvecklingsstrategier och intervjupersonerna bestod av tjänstepersoner som ansågs ha relevant erfarenhet. Empirin har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys.

Utifrån studiens analys kunde studien dra slutsatsen att den regionala strategiska planeringen gentemot demografiska frågor ofta hanterades genom en samverkan både inom och utanför den regionala gränsen för att uppnå en förstärkt bostads- och arbetsmarknad samt erhålla resurser och kunskaper hos intilliggande regioner. Detta för att frågan om demografi ansågs ofta vara alltför komplex att hantera inom endast den regionala verksamheten och den administrativa gränsen. Studien konstaterar vidare att det inte finns några markanta skillnader i hantering av demografiska frågor i en enkärnig eller flerkärnig region, utan alla regioner arbetar mot en förstärkt kompetensförsörjning, förbättrad sjukvård, bostadsattraktivitet samt utbildnings- och karriärmöjligheter. Således kunde studien dra slutsatsen att de regionala utvecklingsstrategierna har ett gemensamt språk som resulterar i liknande formuleringar för både vision och strategier med utgångspunkt från regionens geografi.