Det här arbetet ämnar att undersöka hur spatialiserat ljud påverkar publikens upplevelse av immersion med fokus på skräckfilm. För att göra detta visades en kort skräckfilm för ett antal respondenter. Utan deltagarnas vetskap finns det två versioner: ett i stereo och ett i spatialiserat (5.1 surround) Genom kvalitativa öppna intervjuer undersöktes om grupperna upplevt klippet olika och hur mycket immersion de upplevt. Resultatet visar indikationer på att spatialiserat ljud påverkade vissa respondenter, och att ljudet diskuterades spontant under intervjuerna. Trots detta uppgav de respondenter som lyssnade på stereo en marginell högre grad av immersion. Detta kan tolkas som att vissa ljudval som gjordes i det spatialiserade klippet drog uppmärksamheten från själva filmen. Slutsatsen diskuterar att spatialiserat ljud har stark potential att bidra till skräckfilmsupplevelsen och förstärka immersionen men att dess effekt kräver mer av ljuddesignern. För framtida forskning föreslås en längre film, fler deltagare och en kompletterande kvantitativ metod.