Detta kandidatarbete undersöker hur artificiell intelligens (AI) används och integreras i den kommunala fysiska planeringsverksamheten i Sverige. Studien syftar till att bidra med kunskap om hur svenska kommuner implementerar AI. Arbetet kombinerar dokumentstudier av offentliga styrdokument och projektbeskrivningar med semistrukturerade intervjuer genomförda med kommunala tjänstepersoner. Genom att tillämpa Rogers analytiska ramverk om organisatoriska innovationsprocesser analyseras varför svenska kommuner vill använda AI och vilka förväntningar samt farhågor som finns kring AI. Hur AI i dagsläget används, vad det finns för risker med att använda AI och vad för typ av resursutbyte som krävs. Resultatet visar att AI har flera användningsområden, däribland att effektivisera administrativa processer, förbättra beslutsunderlag och att vara ett stöd för kommunanställda. Arbetet har dock visat att den storskaliga AI-användningen ofta är beroende av externa samarbeten med företag medan den individuella AI-användningen kräver att kommunanställda utvecklar sin egen digitala kompetens. Studien visar även att den generella inställningen är både hoppfull och tveksam, samtidigt som läckande data, hallucinerande AI och transparensfrågor utgör hinder för implementering. AI betraktas av flera kommuner som ett potentiellt verktyg för ökad kvalitet och resurseffektivitet, men också som en teknik som kräver försiktighet, särskilt i relation till rättssäkerhet, transparens och personlig integritet. Arbetet bidrar till en ökad förståelse för hur digitala innovationer formas i kommunal verksamhet och understryker vikten av tvärsektoriellt lärande i framtida AI-satsningar.