Under senare år har ökningen av brottslighet i Sverige lett till en förändrad upplevelse av trygghet i offentliga miljöer, vilket i sin tur har minskat människors benägenhet att vistas i stadsmiljöer, särskilt under kvällstid. Detta tydliggör behovet av trygghetsskapande åtgärder inom stadsplaneringen. Traditionellt har brottsförebyggande arbete i Sverige främst fokuserat på social prevention, insatser som riktar sig mot individens beteende och levnadsförhållanden. Den situationella brottspreventionen, som istället betonar den fysiska miljöns utformning och dess påverkan på brottslighet, har fått mindre utrymme i planeringspraktiken.

Denna kunskapsbrist understryker vikten av att stärka kompetensen inom fysisk brottsprevention och att i större utsträckning integrera dessa strategier i planeringen av stadsmiljöer. Genom att systematiskt arbeta med trygghetsskapande principer i den fysiska utformningen kan offentliga miljöer göras mer motståndskraftiga mot brott och samtidigt bidra till en ökad trygghetsupplevelse för invånarna.

Syftet med studien är att undersöka hur stadsplanering kan integrera brottsförebyggande åtgärder och bidra till en ökad trygghetskänsla i offentliga miljöer. För att studera detta har en metodkombination tillämpats där valda metoder är dokumentstudie och platsanalys. Platsanalysen baseras på inhämtat underlag från kunskapsöversikten och har gett insikt till det aktuella läget. Dessa metodval har tillämpats i syfte av att studera ämnesområdet ur fler perspektiv samt därmed bidra till bredare kunskap. Studien visar därav hur brottspreventiva åtgärder kan appliceras i fysisk form för att skapa trygghetsfrämjande urbana miljöer.