Detta kandidatarbete undersöker möjligheterna för personer med intellektuell funktionsnedsättningatt ge åsikter på detaljplaner samt ger rekommendationer för att öka gruppens inflytande iframtiden. Arbetet har genom en flerfallstudie undersökt två kommuner: Malmö stad och Partille med fokus på en detaljplan i vardera kommun. Semistrukturerade intervjuer har genomförts och planhandlingar har analyserats enligt principerna för en tematisk innehållsanalys. Som teori används Arnsteins teori om medborgardeltagande som kontextualiserar medborgardeltagandet i en numrerad skala. Teorin har använts för att undersöka nivåerna för personer med och utan intellektuell funktionsnedsättning.Personer med intellektuell funktionsnedsättning har generellt lägre nivåer av medborgardeltagande i samrådsprocessen jämfört med personer utan diagnosen. Orsaken till exkluderingen är relaterad till funktionsnedsättningens symptombild som exempelvis läs- skrivsvårigheter och ett störrehjälpbehov. Inställningen till samrådsprocessen bland både medborgare och makthavare är samtidigt generellt kritisk där dagens samrådsmöten har en osäker närvaro och otydlig funktionsom försvårar genomförandet. Empirin tyder därför på att dagens samrådsprocess inte tillför särskilt mycket till planeringen i stort; inkluderingsarbetet har också hamnat efter. I framtiden finns det möjligheter att på enkla sätt öka medborgardeltagandet för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Exempelvis kan nya metoder som digitala samråd användas föratt nå målgruppen då de upplever större problem med resande. Ytterligare bör kommuner även satsa mer på riktade insatser som anpassat samrådsmaterial och temadagar där exempelvis personer med intellektuell funktionsnedsättning och andra magasliserade grupper kan medverka,likt det som redan görs för barn och unga i Malmö stad.