När allt fler kommuner använder begreppet attraktiv för att formulera sina mål, strategier och framtidsvisioner, väcks frågan om vad attraktivitet faktiskt innebär. Återspeglas de ambitioner som syftar till att skapa attraktiva miljöer och planeringsprojekt, eller råder det brist på en gemensam definition av ”attraktivitet”?

I svensk kommunal planering används attraktivitet frekvent i översiktsplaner. Det förekommer ofta i objektiva sammanhang trots att begreppets innebörd är subjektiv, det vill säga vad som uppfattas som attraktivt varierar mellan individer. I avsaknaden av en tydlig definition medför denna subjektivitet en utmaning för kommunerna, som offentlig myndighet, att vara ärliga och transparenta gentemot deras invånare.

Studien undersöker hur begreppet ”attraktiv” används i översiktsplaner från fyra svenska kommuner: Lund, Uppsala, Bromölla och Kalix, och hur detta reflekteras i deras respektive planeringsstrategi. Genom en kvalitativ analys av plandokument kombinerat med teoretiska perspektiv på sammanlänkade begrepp, syftar arbetet till att granska hur attraktivitet tolkas av kommuner, samt definieras och operationaliseras inom kommunal planering. Studien belyser även variationer i begreppets användning och hur detta synliggörs av kommuners val av planeringsstrategier.