Denna studie undersöker hur den fysiska miljöns utformning påverkar upplevd trygghet i offentliga rum. Utgångspunkten är behovet av att med mindre ingrepp stärka tryggheten i redan befintliga miljöer. I arbetet utvecklas en teoretisk modell som kopplar konkreta designprinciper för belysning och vegetation till rumsliga variabler som överblickbarhet, dolda ytor och visuella flyktvägar.
För att besvara forskningsfrågorna och undersöka modellens tillämpbarhet har platsobservationer och rumsliga analyser genomförts på fyra olika platser. Resultatet visar att även mindre justeringar av vegetation och belysning kan ha stor påverkan på hur en plats upplevs ur ett trygghetsperspektiv. Särskilt tydligt är att strategiskt placerad belysning och omstrukturering av vegetationen stärker siktlinjer och känslan av kontroll. En miljö som underlättar orientering och erbjuder visuella flyktvägar minskar upplevelsen av instängdhet och utsatthet.
Studien visar att den föreslagna modellen kan fungera som ett stöd vid trygghetsskapande gestaltning i redan befintliga miljöer, och erbjuder en strukturerad metod för att identifiera och åtgärda otrygga platser.