Bakgrund: Våld är ett omfattande folkhälsoproblem och äldre är särskilt sårbara, där cirka 1 av 6 personer över 60 år utsätts globalt varje år samtidigt som våldsutsatthet ofta förblir dolt och underrapporterat. Eftersom våldsutsatta ofta har ett ökat vårdbehov blir hälso- och sjukvården en central arena för upptäckt av våldsutsatthet, men identifiering är komplex. Därför behövs fördjupad kunskap om hur våldsutsatthet identifieras i omvårdnadens vardag för framtida utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvården. 

Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera våldsutsatthet bland äldre som kommer i kontakt med hälso- och sjukvården.

Metod: Litteraturöversikt av kvalitativ och kvantitativ forskning med induktiv ansats.

Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskors möjligheter att identifiera våldsutsatthet hos äldre påverkas av flera samverkande faktorer. Organisatoriska förutsättningar, såsom tillgång till riktlinjer, samverkan och tid, hade betydelse för arbetet, samtidigt som praktisk och teoretisk kunskap framträdde som viktiga för att kunna uppmärksamma våld. Även attityder och kulturella normer påverkade identifieringsprocessen, då våld i vissa fall betraktades som en privat familjeangelägenhet och därför blev svårare att synliggöra. Vidare framkom att våld kunde uttryckas genom både tydliga och subtila tecken, vilket ställde krav på sjuksköterskors lyhördhet och kliniska bedömning.

Slutsats: Sjuksköterskors möjligheter att identifiera våldsutsatthet hos äldre är beroende av kunskap, erfarenhet, organisatoriskt stöd samt förmåga att uppmärksamma både synliga och mer svårtolkade tecken. Identifiering försvåras av kulturella normer, osäkerhet och bristande stödstrukturer, vilket kan bidra till att våld förblir dolt. För att stärka sjuksköterskors arbete med våldsutsatta äldre behövs därför ökad kunskap, kontinuerlig kompetensutveckling, tydliga riktlinjer och en personcentrerad omvårdnad.