Bakgrund: Äldre personer med kognitiv nedsättning kan ha ökad risk att uppleva ensamhet, men det finns begränsad kunskap om hur upplevd ensamhet förekommer i relation till olika nivåer av kognitiv funktion. Sådan kunskap är viktig inom omvårdnad eftersom sjuksköterskan har en central roll i att uppmärksamma sociala behov och främja välbefinnande hos äldre personer.

Syfte: Syftet var att beskriva förekomsten av upplevd ensamhet i relation till kognitiv funktion hos äldre personer över 60 år i Blekinge.

Metod: Studien genomfördes med kvantitativ, deskriptiv design baserad på sekundärdata från SNAC-B. Data analyserades med deskriptiv statistik i IBM SPSS Statistics. Huvudvariablerna var kognitiv funktion, mätt med MMSE-test och upplevd ensamhet, mätt med enkätfrågor. Det ursprungliga urvalet bestod av 689 deltagare och huvudanalysen omfattade 521 deltagare med fullständiga data för studiens huvudvariabler.

Resultat: Av deltagarna med registrerade svar på ensamhetsfrågan uppgav 167 personer upplevd ensamhet. Ensamhet förekom i samtliga grupper av kognitiv funktion och andelen var något högre bland deltagare med svår kognitiv nedsättning. Upplevd ensamhet var vanligare bland äldre äldre än yngre äldre. Bland dem som uppgav ensamhet beskrev flest ensamheten som måttlig.

Slutsats: Upplevd ensamhet förekom hos en betydande andel äldre personer och återfanns i samtliga grupper av kognitiv funktion. Resultatet visar att ensamhet är ett viktigt omvårdnadsområde hos äldre personer och att sjuksköterskan har en central roll i att uppmärksamma ensamhet, särskilt hos äldre och personer med nedsatt kognitiv funktion.