Studien undersöker hur skyfallet i Gävle 2021 har påverkat kommunens arbete med klimatanpassning och fysisk planering. Syftet är att analysera om och hur händelsen har bidragit till organisatoriskt lärande, förändrade planeringsprocesser samt ökad urban resiliens. Studien utgår från tre forskningsfrågor: hur klimatanpassningsarbetet har påverkats av skyfallet, om händelsen har resulterat i organisatoriskt lärande och förändrade arbetssätt, samt om dessa förändringar har bidragit till ökad motståndskraft mot framtida skyfall. 

Studien genomförs som en kvalitativ fallstudie av Gävle kommun. Datainsamlingen består av en dokumentstudie av kommunala och regionala styrdokument, planeringsunderlag och rapporter med koppling till skyfallet 2021 samt semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner. Den insamlade empirin har analyserats genom en tematisk analys, med stöd i ett teoretiskt ramverk som omfattar urban resiliens, klimatanpassningens tre dimensioner (institutionell, strukturell och social) samt organisatoriskt lärande, med särskilt fokus på skillnaden mellan single-loop och double-loop learning. 

Sett till den första forskningsfrågan visar resultaten att skyfallet 2021 har haft en tydlig påverkan på kommunens klimatanpassningsarbete. Detta tar sig uttryck i nya styrdokument, ökad samordning, förbättrat kunskapsunderlag samt vissa fysiska åtgärder. Skyfallet har därmed fungerat som en viktig utgångspunkt för att stärka arbetet med att hantera klimatrisker inom fysisk planering. 

Sett till den andra forskningsfrågan visar analysen att skyfallet har bidragit till organisatoriskt lärande, men att detta i huvudsak har skett genom anpassningar inom befintliga strukturer och arbetssätt. Lärandet kan därmed främst förstås som singleloop learning, där fokus ligger på att förbättra och utveckla existerande system snarare än att ompröva grundläggande planeringsprinciper. 

Sett till den tredje forskningsfrågan visar resultaten att förändringarna har bidragit till en stärkt förmåga att hantera framtida skyfall, exempelvis genom förbättrad samordning och ökad kunskap. Samtidigt är förändringarna i begränsad utsträckning transformativa, vilket innebär att den underliggande sårbarheten i viss mån kvarstår. Detta tyder på att den urbana resiliensen har stärkts i operativ mening, men att utvecklingen mot en mer genomgripande anpassning är begränsad.