Bakgrund: I sjuksköterskors dagliga arbete ingår det frekvent hantering av blod. Årligen inträffar över 2 miljoner stick- och skärskador på kontaminerat material. Risken för att bli smittad är överhängande. Tidigare forskning visar på att patienter med känd blodsmitta ofta känner sig diskriminerade av vårdpersonalen då de visat en ovilja samt osäkerhet i vårdandet av patienterna. Syfte: Syftet med studien var att belysa förhållanden som från sjuksköterskans perspektiv påverkar vårdmötet med en patient med känd blodsmitta, med fokus på hepatit och HIV. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ metod baserad på fem stycken vetenskapliga artiklar. Artiklarna granskades enligt Willman’s, Stoltz’s och Bahtsevani’s granskningsprotokoll samt analyserades enligt Graneheim’s och Lundman’s tolkning av Krippendorff’s innehållsanalys för kvalitativa metoder. Resultat: I resultatet framkom fem kategorier: Attityder, Engagemang, Smittorisk, Tidsbrist och Personalgruppen. Sjuksköterskorna upplevde rädsla, både av att bli smittade samt föra smittan vidare till bland annat sin familj. Frustration hos sjuksköterskorna utvecklades då tidskrävande administrativa uppgifter orsakade att patienterna blev lidande för den bristande omvårdnaden. Användandet av skyddsutrustning kunde försummas på grund utav stressade situationer samt viljan av att känna sig samhörig med personalgruppen. Sjuksköterskorna var generellt sett engagerade i sina patienter, även om vissa former av fördomar förekom. De framhöll att det var av vikt att se patienten bakom dess diagnos samt främja patienternas välmående. Slutsats: I vårdmötet handlar sjuksköterskor ofta gentemot patienter med känd blodsmitta utifrån rädsla och sina egna fördomar. För att förhindra patienternas negativa upplevelser i detta vårdmöte, bör ytterligare kunskap införskaffas hos sjuksköterskor. Vetskap om betydelsen av att se patienten bakom diagnosen kan medföra att sjuksköterskan kan komma till en attitydförändring gentemot patienter med känd blodsmitta.