Bakgrund: Fetma har sedan år 1980 fördubblats och är nu den femte största dödsorsaken i världen. Personer med fetma har i jämförelse mot normalviktiga personer dubbelt så många kroniska sjukdomstillstånd. Det är vanligt att dessa sjukdomstillstånd leder till sjukhusvård. Den ökade förekomsten av personer med fetma har resulterat i att sjukvården inte har hunnit anpassa vården efter de speciella behov som denna grupp av patienter har. För att kunna förbättra omvårdnaden behöver sjukvårdspersonalens upplevelser av omvårdnaden av patienter med fetma belysas. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjukvårdspersonalens upplevelser av omvårdnaden av vuxna patienter med fetma. Metod: En litteraturstudie som baserades på sju vetenskapliga artiklar med kvalitativ design, som analyserades med hjälp Graneheims och Lundmans tolkning av manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att sjukhusmiljön var bristfällig och att varken lokaliteterna eller utrustningen var anpassad efter patienter med fetmas behov. Omvårdnaden av denna patientgrupp var resurskrävande och kunde innebära risker för patient och personal. Slutsats: Sjukvården har inte hunnit med att anpassa sig efter det ökande antalet personer med fetma. Omvårdnaden kan av denna anledning bli riskfull för både patienter och personal på grund utav brister i utrustning och personalbrist. Därför bör sjukvårdspersonal ta till sig informationen om hur omvårdnaden kan bli lidande. Även vid planering av nya sjukhus borde politiker uppmärksamma om hur dagens sjukvårdsmiljö påverkar omvårdnaden för patienter med fetma.