Detta arbete handlar om hur ljudhastigheten kan mätas i vätskor. Arbetet består av en teoretisk del om tre olika metoder och en praktisk del om att bygga ihop en behållare. Behållaren används för att mäta ljudhastigheten i vätska. Den teoretiska delen handlar om tre olika metoder som kan användas för att mäta ljudhastighet i vätska. De tre undersökta metoderna är Time of flight (TOF), Resonansmetoden RM och Impedansmetoden IM. I den teoretiska delen är metoderna beskrivna. I experimentet används TOF och RM. TOF är en enklare metod jämfört med IM och RM. Men när det är kortare sträckor är RM bättre medan den är känsligare av omgivningen. Luftbubblor i vätskan kan resultera i ett felaktigt resultat. Experimenten har gjorts i en plastbehållare med vatten i. Det sitter en sändare och en mottagare på utsidan på varsin ände av behållaren. Med TOF så sänds det två signaler från signalgeneratorn. En som går direkt till oscilloskopet och en signal som går igenom behållaren. Med TOF metoden blev det ett bra resultat. I RM sänds det bara ut en signal som gick från signalgeneratorn genom behållaren till oscilloskopet. Denna metod var mer känslig för de aktuella förhållandena, vilket resulterade i att resultaten från experimentet inte blev bra.