Sjuksköterskan har ett ansvar att stödja anhöriga till patienter i palliativ vård då det är betydelsefullt för att de skall kunna medverka i och förstå den vårdande situationen. Varje möte är unikt och det krävs en anpassningsbarhet och en fungerande kommunikation. Kommunikationen mellan sjuksköterskan och anhöriga leder till tolerans, samverkan och tillfredsställande av behov. Syftet med studien var att beskriva möten mellan sjuksköterskor och anhöriga till patienter i palliativ vård. Metoden som har använts var en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Litteraturstudien grundades på nio vetenskapliga artiklar och resultatet i dessa har metodiskt analyserats. I resultatet framkom det två kategorier och en subkategori. Den första kategorin ”Att komma nära med respekt”, beskrev att sjuksköterskan tyckte det var bra med närheten till anhöriga och att de sågs som en resurs i omvårdnaden. Men det kunde även vara påfrestande med de anhörigas närhet, då de kunde vara negativt inställda till sjukvården. Subkategorin ”Kommunikation en viktig förutsättning” beskrev kommunikation som nyckeln till ett bra vårdande. Kommunikation var viktigt för båda parter, då information kunde utbytas och det gjorde relationen och vårdandet ultimat. Den andra kategorin ”En god relation kräver tid och tillit” beskrev att det var en förutsättning att ge varandra tid i mötet och då tid inte fanns kunde relationen bli lidande. Slutsatsen var att både sjuksköterskor och anhöriga fann det viktigt att skapa en god tillitsfull relation men det är en balansgång mellan att komma nära och för nära varandra i mötet. Tiden och kommunikationen var två av de viktigaste verktygen i interaktionen och det som är avgörande för hur relationen kan bli.