Högskolan i Karlskrona/Ronneby grundades 1989, och är därmed en av Sveriges yngsta högskolor. Grundutbildning bedrivs inom ämnesområdena teknik, datavetenskap, arbetsvetenskap, ekonomi, språk och kultur. Antalet anställda är ca 220 och antalet studenter ca 2500. Utvecklingstakten är hög och fortfarande kännetecknas ledning och personal av pionjäranda och öppenhet för initiativ, vilket varit till glädje också för detta projekt. Tillämpad informationsteknologi ges hög prioritet och finns som ett naturligt inslag i hela högskolans verksamhet. En målsättning är att också integrera miljöaspekter. Genom anslag från Högskolans Grundutbildningsråd till detta projekt påbörjades 1994 miljöintegrering inom 120p-programmet i maskinteknik med inriktning mot utvecklingsteknik, vid Institutionen för Maskinteknik (IMA), och 180p-programmet i fysisk planering, vid Institutionen för Fysisk Planering och Byggteknik (IFB). Biblioteket deltog också från början för att ge stöd åt projektledning och lärare vid deras integreringsarb ete, samt för att miljöintegrera sin egen verksamhet som stöd för personal och studenter även fortsättningsvis. Ett delmål med projektet var att ge deltagande lärare och övrig personal sådana kunskaper om bärkraftig utveckling - och nödvändigheten därav - att de skulle känna engagemang och själva se möjligheterna till miljöinslag i sina respektive ämnen och övriga yrkesuppgifter. Stor vikt lades därför på personalutbildning, som genomfördes i form av en seminarieserie samt genom handledda fortsatta självstudier och deltagande i externa kurser, konferenser och studiebesök. Resultatet blev gott. Nästan alla lärare vid IMA och IFB fick ett ökat engagemang och deltog aktivt i miljöintegreringsarbetet. Engagemanget har också borgat för fortsatt lärande och automatiska kursförbättringar efter projektets slut, vilket var tanken. Synliga resultat är en vidareutvecklad miljögrundkurs, Miljögrunder 5p, obligatorisk i programmet maskinteknik med inriktning mot utvecklingsteknik och tillgänglig även för andra studenter s om fristående kurs, samt nya kursplaner i de ämnen miljöintegrering bedömts mest relevant i de båda programmen. Även i examination, projektrapporter och examensarbeten syns naturligtvis resultat av miljöintegreringen. Totalt har ca hälften av kurserna inom respektive utbildningsprogram direkt berörts av projektet. Genom följdeffekter har i någon mån även övriga delar av programmen påverkats. Studenterna framför vid kurs-utvärderingar och andra diskussioner att de upplever miljöintegreringen som mycket positiv för deras utbildning och ser den som en värdefull merit då de söker jobb. Miljöinslag har kunnat införas utan att de reguljära ämnena tagit skada - alltså i motsägelse till diskussionen om att värdefulla befintliga kunskaper måste trängas undan när någon "nymodighet" ska föras in i en utbildning. Miljöintegreringen har snarare gjort att studenternas motivation för de reguljära ämnena ökat. Denna tulipanaros har kunnat åstadkommas huvudsakligen genom att: - använda grundläggande kunskaper som reguljärt ingår i utbildningsprogrammen, t ex viss naturvetenskap, för att bygga upp en systemsyn genom vilken miljö- och resursproblemens orsaker och lösningar på principiell nivå blir tydliga. - använda denna systemsyn som ett ramverk i vilket detaljkunskaper som reguljärt ingår i utbildningsprogrammen kan inordnas och ges en övergripande mening, varigenom också sambanden mellan olika ämnen blir tydligare. - exemplifiera de reguljära ämneskunskaperna på ett delvis nytt sätt och visa på alternativa tillämpningar för att stimulera studenternas kreativitet beträffande hur deras yrkeskunskaper konkret kan användas för att lösa miljö- och resursproblemen. Den bärande idén med miljöintegreringen har just varit att med ovanstående som förutsättning, så är det främst genom att bli duktiga i klassiska ämnen för ingenjörer och fysiska planerare som ingenjörer och fysiska planerare kan göra den största insatsen för en bärkraftig utveckling. Att göra om dem till "miljöexperter" i traditionell mening vore inte fruktbart. Det Naturliga Stegets definition av bärkraftighet och modell för planering av bärkraftig utveckling, som visat sig så framgångsrik inom näringslivet, har visat sig lämplig även inom den högre utbildningen. Den har utgjort grunden för den systemsyn som använts i detta projekt enligt ovan. Projektet har troligen även bidragit som inspirationskälla, åtminstone som en av flera faktorer, till verksamheter utanför dess ram. Exakt hur mycket är naturligtvis svårt att bedöma. Ökade kunskaper och det allmänt ökade intresset för miljöfrågor har i varje fall lett till allt ifrån konkreta saker som införskaffande av institutionscykel för kortare ärenden och vindkraftverk och solpaneler som komplement till energiundervisningen, till deltagande i internationella miljöutbildningsprojekt, doktorandverksamhet i miljöanpassad produktutveckling, inrättandet av professurer med miljöprofil, och ansvar för högskolans miljöpolicy och miljöplan. Detta utgör naturligtvis omvänt också ett starkt stöd för underhåll och utveckling av miljöintegreringen. Den bedöms därför ha utmärkta förutsättningar att bli bestående vid IMA och IFB och förhoppningsvis sprida sig till övriga institutioner och utbildningsprogram.